Ett år senare ...

Det har varit ett intensivt år och mycket har hänt. Jag planerade aldrig att ta ett "bloggstop" men det blev så. Jobbet, familjen och min åldrige far tog all min tid och jag hann inte ens tänka på några nya inredningsprojekt. Nu har hunden blivit vuxen, även om det inte är det samma som stor.


Barnen har vuxit ännu mer och hunnit fylla 10 resp 12 år. Tänk vad tiden går fort! Det känns inte som det var länge sedan vi köpte huset i Skåne och flyttlasset gick från Frankrike och hem till Sverige igen men det är faktiskt snart fem år sedan.

Under sommaren har jag i alla fall tagit tag i en del inredningsprojekt igen. Fönstret i barnen rum har ÄNTLIGEN blivit målat. Det lyfte hela rummet. Likaså har köksbordet som länge haft tegelröda ben nu blivit vita. Mycket snyggare till tolixstolarna som dessutom fått sittdynor av grått fårskinn från Urban Living.




Dessutom ropade jag under semestern in massor av fina saker på Tradera från Suedecoartion. Faktum är att jag handlade så mycket att jag fick hemleverans :-). Bland det jag är mest nöjd med är den här Jieldelampan. Hade tänkt ha den Göteborg men nu tror jag nog att den får stanna kvar i Skåne.





Jag är jättespänd på hur den här vikskärmen kommer att ta sig ut när jag bytt tyg på den. Funderar på gammallakansväv eller kanske gammalt oblekt linnetyg. Jag tänkte ha den för att avdela barnens rum (de delar än så länge på ett stort rum på övervåningen).






Dessutom hittade jag två fina gamla franska café stolar. En röd och en orange. De blev jättefina till det nu vitmålade köksbordet. Jag har lagt gråa fårskinn över dem för de blir, precis som tolixstolarna, väldigt kalla att sitta på annars.



Visst är de fina! Och bekväma att sitta i är de också!

Xynthia

Det är i sådana här lägen jag är glad att vi inte längre har något hus i Frankrike att oroa oss över. Så väl jag minns alla ångestnätter när stormarna vräkte in över Frankrike och jag inte kunde sova för att jag inte visste hur huset mådde. Fanns vårt hem ens kvar!

I september 1992 drog en förfärlig storm in över Frankrike och skapade förödelse överallt. Jag minns fortfarande ångesten och skräcken hos oss som var relativt nyblivna husägare. Visst, vi ringde grannar och vänner och fick till svar att huset mådde bra. Vaison-la-Romaine och andra översvämningsdrabbade ställen låg långt ifrån vårt hus, men oroliga var vi - i alla fall jag!

Visst oroar vi oss för huset i Skåne också, men det är ändå lite närmre hem och lättare att kolla upp!

Åter till Autun ... i tankarna

Hoppas ni alla, som till äventyrs läser detta, har haft en riktigt trevlig jul!
Hos oss blev den största (och mest oväntade julklappen!) fyra tolixstolar från barnens morfar. Ja, inte så att han hade köpt stolarna utan vi fick pengar att köpa något för och av en tillfällighet råkade vi på begagnade stolar till vrakpris i mellandagarna.


Morfar var med och vi kunde alla enas om att det här var ett gott köp(svetsningen på stolarna fick godkänt av morfar, f d licens-svetsare, så då är det inte illa :-).

Urnöjd är jag, som helst ville haft med mig stolar från Autun när vi flyttade hem. Autun ligger inte långt från Bissy där vi bodde och det är där Tolix-stolarna tillverkas. Nu har vi fyra hemma i alla fall och jag kan sätta mig ner och drömma mig tillbaka till ett Café i en av Frankrikes charmigaste avkrokar.

Nu skall jag sova lite och sedan måste jag (eller morfar, jag tror han volonterar ;-) ) måla köksbordet. Nu GÅR DET BARA INTE LÄNGRE utan nu måste det bli vitt!!!

Nu tror jag vi ändå ...

... har bestämt oss: det blir Skåne till jul. Känns bra att familjen kommit överrens. Både barnen, maken och barnens morfar har köpt mina argument om att det blir lugnare, skönare och mer avkopplande på landet. Nu gäller det bara att få allting klart i tid för vi kommer inte att kunna anlända förrän den 23:e och då har vi all julmaten att inhandla. Nu har vi dock kvar våra franska jultraditioner och äter inte traditonellt svenskt julbord på julaftonen, så det skall nog lösa sig. En bûche de Noêl får jag nog baka i alla fall när vi kommit ner. Aj, vad det franska har satt sig, trots allt!

Hemlängtan ...

... sätter åt mig ibland och idag är en sådan dag. Jag hade mycket hellre varit i Bourgogne, bland böljande kullar och vinfält, än framför en dator i Göteborg.

Å andra sidan skall vi till Skåne i helgen och det är banne mig inte fel det heller ;-).

Så här års längtar jag alltid ner till Bourgogne. Det börjar närma sig vinskörd nu ... Undrar hur de har det i byn och om skörden blir bra? Skulle vara underbart att ta en tripp ner, men det är tyvärr inte att tänka på. Jag får resa i fantasin istället.

Aj som det kan gå!

I söndagskväll skulle jag bara stänga av datorn innan jag satte mig med min bok för att avsluta mitt glas rosé. Äntligen semester! Men vad tror ni hände? Jo, naturligtvis. Jag lyckades tippa hela vinglaset och innehållet rann ut över min laptop! Pest och pina! Jag försökte förstås hälla ut/torka upp så mycket som möjligt men bra var det naturligtvis inte, det förstod jag direkt. Till slut fick jag förstås ge mig och stänga av datorn. Hela natten låg den sedan öppen, upp och ned, på en tidning på skrivbordet men nästa morgon var den lik väl helt stendöd. Den datorn kommer inte att vakna mer ...

Tack och lov så var det i alla fall min egen laptop, jobbdatorn som jag också har med mig undvek jag i alla fall att klanta mig med! Problemet när det gäller bloggandet är dock att jag inte har någon kabel för att koppla kameran till datorn och jag kan alltså inte få ut några bilder ur kameran (den här datorn har inget uttag där man kan stoppa in minneskortet). Det enda jag kan göra är att förklara det ofrivilliga avbrottet, hoppas på lite sympati och tillsvidare visa de bilder som finns på datorn jag har tillgång till (och de är inte många).

Här är i alla fall en bild på ett hörn vid vår franska lada - innan jag hunnit ta itu med gräsmattan och slå mig ner i solstolen!

Nödlösning

I helgen blev jag verkligt trött på en av dörrarna på underskåpen i köket. Det övre gångjärnet lossnade hela tiden och man fick hela dörren i handen (attans spånskivor!). Inte kul alls! Klart att vi skall ta uti med köket så småningom, men kanske inte just nu. Det finns andra saker att prioritera ...

Huset ägdes en gång av ett författar-/journalistpar och köket planerades av frun som var kokboksförfattare. Därför är allt i köket ytterst välstrukturerat med mycket arbetsyta, bakbord och ett stort skafferi. Planeringen tänker vi inte göra om men nya skåpsluckor, bänkskivor etc behövs däremot.

I väntan på en större renovering och för att skona mina nerver så tog jag helt enkelt bort den trillskandes skåpsluckan och satte istället upp en handduk jag råkade ha till hands. Det blev bra och tro mig, det här är mycket franskt! Vi hade ett skynke framför vår franska ugn (som inte var vacker) just för att det ger utrymme för luftcirkulation.

Möbler del 3 - den gamla järnsängen

En av de roligaste prylarna vi fick med oss hem från Frankrike är nog vår gamla järnsäng.




Vi brukade ofta gå en promenad förbi den gamla vackra bykyrkogården på kvällarna. Utsikten var betagande över vingårdarna och de små byarna i dalen. Tyvärr ledde denna vandring oss också förbi byn soptipp och för en 10-15 år sedan slängde man i stort sett allt där, miljömedvetenheten hade inte nått så långt på franska landsbygden på den tiden. Jag brukade kika ner i den enorma gropen men vanligtvis låg där bara gamla kylskåp, trädgårdsavfall och en massa gamla bildäck. Men så en kväll så låg där plötsligt en gammal järnsäng! Jag blev helt vild, rusade hem efter bilen och tvingade maken att klättra ner i gropen för att binda fast ett rep i sängen. Med gemensamma krafter (och bilens hästkrafter) lyckades vi sedan baxa upp eländet.

Sängen var verkligen vidrig med en urläskig gammal madrass som satt fast i sängen med en massa spiralvajrar. Madrassen lyckades vi avlägsna på plats på tippen och sedan tillbringade jag dagar med att plocka bort spiralfjärdrar och tvätta rent sängen. Dessutom så målade jag den ursprungligen vita sängen svart istället. Och så köpte vi förstås en ny, tjock madrass till den.

Under många år använde vi sedan sängen som dagbädd i trädgården. Ack, vad gott jag sov där under vår stora, skuggiga lind! Klart att sängen skulle med hem till Sverige! Nu står den i vårt skånska uterum och idag har jag varit på Ilva i Malmö och köpte ett fint, vitt quiltat täcke till den. Jag tror den kommer att passa jättebra till vår korsvirkeslänga.

En fråga om gardiner

Med vårsolen infann sig plötsligt en längtan efter fler franska gardiner. Jag är normalt sett ingen vän av traditionella gardiner, i alla fall inte i små "stugfönster" som de vi har i Skåne, gardiner tar bort för mycket ljus (t o m gamla lakan blir "för mycket"). I några av våra fönster har jag dock hissgradiner i tunnaste muslin. De är aningen olika men alla broderade och dekorerade med knappar/pärlor/tofsar etc. Nu skulle jag gärna vilja få tag på fler. Är det någon som vet var man kan köpa något liknande i Sverige? Sy själv orkar/hinner jag defintivt inte, i alla fall inte just nu. De gardiner jag har köpte jag i min "favvoaffär" La Maisonnée som ligger på 6, Rue de la Filaterie i Cluny, men det är liiiite väl långt dit och de har ingen webshop.
Bilden är väldigt mörk och trist men klicka på den så ser ni bättre vad jag menar!

Franska hus kontra svenska

Jag läste idag i en inredningstidskrift om ett par som till sommaren tänker täta fönstren i sitt franska hus. Hoppas bara att de vet vad de gör! Det kan man inte direkt säga att vi gjorde när vi flyttade ner. Vi skrattade åt fransmännen och deras "dörrkorvar" (långa, smala "kuddar" som stoppas under ytterdörrarna för att förhindra draget) och under den andra julen, när det var verkligt kallt, tätade vi ordentligt på svenskt vis med fönsterlister etc och kände oss riktigt duktiga.

Men hur dum kan man bli! Nästa vår möttes vi av ett hem där möglet växte på möblerna! På matsalsbordet växte en äcklig vit massa! Vi hade täppt till all naturlig ventilation! Ett gammalt franskt stenhus är en sak och ett svensk trähus är något annat. Vi fick tvätta allt, precis allt (!) med klorin (eau de javel heter det i Frankrike) och slet sedan bort alla tätninglister vi satt dit. Efter det hade vi aldrig några problem med det mer.

Möbler - del 1

De flesta av våra möbler kom med hem från Frankrike. Inte kunde jag lämna kvar alla saker vi samlat på oss genom åren! Mångt och mycket kom dessutom med ner till Frankrike i det första flyttlasset från Sverige för nästan tjugo år sedan och det var självklart att det skulle med hem igen. Så här såg det ut i vårt sovrum då och så här ser det ut nu.

Samma gamla säng som vi en gång hittade i ett uthus hos vår lokale "brocanteur" finns nu på plats i Skåne. Lite piffande i sovrummet behövs innan jag är nöjd (funderar på att ordna med någon sorts sänghimmel och sängborden skall bytas ut) men det brinner inte i knutarna. Sängen kommer inte att målas vit, det skulle inte falla mig in. Så här ser möbler ut på landet i Frankrike!

Inga madonnor i "paradiset"

En sak kommer definitivt inte över tröskeln till "le Petit Paradis" och
det är madonnor. Nej, för mig ger det helt fel signaler och madonnor och
traditionella kristna kors vill jag inte veta av i mitt hem, de har ingen
plats i min tro och mitt liv. Jag kan inte heller enbart se dem som dekorativa inslag, symboliken är för stark.
Annars har jag faktiskt ärvt ett antal madonnor genom åren men samtliga har jag skänkt till loppisar och liknande. Ett katarkors finns dock på väggen och det känner jag starkt för. Katarernas tro har fascinerat mig i många år och förra påsken gjorde vi t o m en resa till Montségur i Languedoc för att besöka den plats där katolikerna den 16 mars 1244 brände 220 katarer levande. Det var en underbar resa för oss alla i familjen, ett riktigt äventyr i franska Pyreneerna!

La guiole

I den lilla staden Cluny i södra Bourgogne, dvs i det som var vår närmaste stad, finns en underbar liten inredningsbutik som heter La Maisonnée och ligger på 6, Rue de la Filaterie. Där har jag köpt många saker till vår hem. Bland annat gardinerna som nu hänger i hallarna nere i huset i Skåne ( jo vi har faktiskt två!) och tavlan i köket i Göteborg som syns här.

Intill finns ett quincaillerie (dvs en järnhandel) som jag just nu inte minns namnet på och där har jag köpt mina favorit knivar och gafflar. Normalt sett brukar jag inte gilla det färglada men när jag fick se de här, precis i samband med att vi flyttade hem, så kunde jag bara inte stå emot. Bestick från La guinole har jag alltid önskat mig och nu är jag så glad att ha dem!

På en duk av något provencalskt tyg (jag har ett helt skåp fullt med meter efter meter med tyg - DET såg jag till att få med mig hem i alla fall!) så är de bara så vackra. Dessutom så är de perfekta att skära upp en bit kött med. Nu gillar jag, i och för sig, inte kött särskilt mycket men barnen är stora köttälskare och då är det bra att ha ordentliga knivar, i alla fall nu när de är så stora att man inte längre behöver oroa sig för att de skall skada sig.

Visst är den lilla cikardan vacker och påminner om sommaren mitt i vintern!


Uhhhh..... vad jag längar till Frankrike igen! Kanske till påsk? De senaste 19 årens påskar har jag tillbringat där - finns det någon anledning att ändra på det?


Skulle vara Konstrundan på Österlen då .... möjligen. Den skulle jag ju också vilja uppleva när vi nu har den "hemmavid".

Resetips

Om ni under semestern passerar Bourgogne (något som är ganska vanligt om man kör bil ner till Medelhavet) så har jag ett litet tips på en trevlig avstickare ut på landsbygden, alla vet ju hur tjatigt det kan bli med mil efter mil på motorvägen och hur trista motellen utmed densamma brukar vara. Titta in till den Heliga Kärleken vet ja! I den lilla byn Saint Amour Bellevue i Beaujolais, dvs i södra Bourgogne finns ett jättetrevligt krukmakeri, "Poterie de Saint Amour" som gör väldigt fina saker. Jag kom att tänka på "poteriet" i går när jag tog fram juicekaraffen till barnen. Den karaffen är just från Saint Amour. Jag har lite andra tallrikar och skålar därifrån också för vi brukade ofta ta en tur ner till Beaujolais för att prova viner, köpa goda getostar eller bara njuta av det böljande landskapet som lite liknar Toscana. Saint Amour hittar ni lätt på en karta om ni letar lite sydväst om Macôn.

Känner ni för att övernatta så finns det ett trevligt värdshus, "Auberge du Paradis" precis intill. Av naturliga skäl så har vi inte övernattat där, vi hade ju inte långt hem, men vi har ätit lunch där vid flera tillfällen. Kolla in bilderna som finns på hemsidan så tror jag ni förstår att jag vågar mig på att rekommendera hotellet utan att personligen ha testat det. För någon som gillar den franska lantstilen och vit inredning ser rummen verkligen lockande ut. Annars finns det fantastiskt gott om trevliga restauranger och "chambre d'hôte" (B&B) i trakten. Missa inte heller att besöka grannbyn Julienas och vinkällaren som är inrymd i byns gamla kyrka. Känns lite märkligt att hänga vid bardisken som är belägen i koret.

Servisen till höger på bilden överst köpte jag förresten för nästan 20 år sedan i "la cité" i Carcassonne. Butiken hette "La couleur du temps" och var helt underbar. Tyvärr fanns den inte längre kvar när jag senast var där, dvs nu i påskas.

Bissy

Vårt hus i Frankrike då? Jo, det kom i vår ägo mer eller mindre av en slump. Vi tvingades sälja ett älskat sommarhus på en ö på västkusten och bestämde oss för att i stället köpa ett hus i Italien. På försommaren 1990 reste vi ner till Umbrien, Toskana och Abruzzerna för att leta hus. Att valet föll på Italien var naturligt eftersom K bodde där när han var liten. Det hela visade sig dock inte vara så lätt och vi hittade inget som kändes ens till närmelsevis rätt.

Besvikna reste vi hemåt och tog som så många andra vägen genom Frankrike. En natt tillbringade vi i den lilla charmiga medeltids-staden Cluny - och det var då förälskelsen slog till! Här, på gränsen mellan syd- och nordeuropa var det grönt och frodigt, inte förbränt som längre söder ut. De böljande kullarna i Bourgogne förförde oss fullständigt liksom de vackra gamla husen med sina branta, utskjutande tak.

Innan sommaren var över var vi ägare till en avstyckad vingård i en av de pittoreska byarna utanför Cluny. Ingen kunde vara mer förvånad än vad vi själva var. Hur hamnade vi i Frankrike? Vi var inga frankofiler och hade inget direkt förhållande till Frankrike. K är visserligen lärare i franska och läste en termin vid universitetet i Caen i sin ungdom, men ändå. Det var ju i Italien vi skulle bo. Det tog lite tid för oss båda att ställa om och "ta till oss" Frankrike.

Vår lilla by och vårt lilla hus hade vi dock inte några problem att känna oss hemma i. Redan den första julen, när vi körde ner flyttlasset från Sverige, så kändes allt så rätt. Våra möbler passade så bra in och efter ett par dagar var vi "hemma". Snön låg djup i byn när vi anlände och allt var vintervitt och vackert, men efter ett par dagar smälte snön bort och fram tittade primulor och penséer som gömt sig under snön.



Strax efter nyår fick vi vända hem igen men återkom sedan till påsk och under ett långt sommarlov. Det här blev sedan ett mönster under de kommande 17 åren. Påskarna och somrarna tillbringade vi under vår stora lind i trädgården i Bissy.

Flytten hem

I april 2007 gick flytten hem. Vi hade köpte ett litet korsvirkeshus i Skåne och huset i Bourgogne skulle säljas - ett mycket tufft beslut. På Skärtorsdagens förmiddag skruvade vi ner namnskylten vid vår brevlåda. Ett par timmar senare, tidigare än vi väntat oss, anlände flyttbilen. Den hade redan hämtat upp flyttlass i Geneve och på ett par andra platser men det fanns gott om utrymme för våra prylar - lastbilen var verkligen jättestor!

På tre och en halv timma hade killarna från Kungsholms Express packat ner allt vårt pick och pack och fyllt den stora flyttbilen.

Allt gick väldigt smidigt och bilen kunde trots alla mina farhågor backa nerför vår uppfart (jag vet inte hur många timmar jag legat vaken på nätterna och i tankarna backat den attans flyttbussen) så det blev inte så långt att bära. Släpet hade de förstås fått lämna i utkanten av byn, det hade aldrig gått att baxa det runt bland de smala gränderna men själva bilen lyckades komma riktigt nära. Den kom dessutom också, efter avslutat packande, UPPFÖR vår backe vilket visade sig inte vara så lätt. Bilen var bakhjulsdriven och fastnade i leran - men till slut gick det. Spåren den lämnade kommer i alla fall att finnas kvar ett bra tag.
Vädret var i alla fall så bra som man bara kunde önska sig med sol och milda vindar hela dagen. Allting som skulle med hem kom med och det var en märklig känsla när den stora flyttbilen sakta jobbade sig uppför backen och till slut rullade runt kröken och försvann hem mot Sverige. N passade på att låna kameran och ta ett foto av sina rörda (men lättade) föräldrar som tog ett avsked av 17 somrar i Frankrike. Vårt franska äventyr var över ... i alla fall för den här gången!