Den här lilla bysten (Påskliljan) har jag haft i min ägo sedan min farmor dog för över 30 år sedan. Det var min älskade farfar som köpte henne av en dörr-till-dörr-försäljare för ca 45 år sedan - han tyckte den liknade mig! Just därför har jag aldrig förmått göra mig av med henne, hon har följt mig i alla år. Jag kan inte säga att jag alltid älskat henne. Jag har, genom åren, gömt henne bakom böcker och gardiner, men jag kan inte göra mig av med henne. Nu står hon i ett fönster i huset i Skåne och efter att jag satt en krans på henne idag så står jag bättre ut med henne. Hon får fortsätta finnas här hemma och påminna mig om min käre farfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar