Möbler - del 2

Många av våra möbler har en lång historia. I den inre hallen (som vi brukar kalla "the boot room", för det är där vi har alla stövlar etc) står en gammal kommod som är äkta "shabby". Ursprunget har jag ingen aning om men när jag var barn fanns den i mormors systers sommarstuga i Halmstad. Denna sommarstuga ärvde sedan min mamma och någon gång på 80-talet fick jag med mig kommoden upp till min lägenhet i Göteborg.
När vi körde ner flyttlasset till Frankrike, julen 1990, passade jag på att ta med kommoden eftersom vi just flyttat från ett relativt stort radhus till en liten lägenhet i centrala Göteborg och behövde göra oss av med möbler. I 17 år stod kommoden i huset i Bissy innan den fick följa med Kungsholms Express hem till Sverige igen. Nu står den, som sagt i vår hus i Skåne, åter komplett med kanna och handfat för de fanns i huset när vi köpte det. Det är inte jag som målat kommoden vit utan förmodligen min mamma och naturligt skavd och sliten är den efter alla dessa år och transporter.

En fråga om gardiner

Med vårsolen infann sig plötsligt en längtan efter fler franska gardiner. Jag är normalt sett ingen vän av traditionella gardiner, i alla fall inte i små "stugfönster" som de vi har i Skåne, gardiner tar bort för mycket ljus (t o m gamla lakan blir "för mycket"). I några av våra fönster har jag dock hissgradiner i tunnaste muslin. De är aningen olika men alla broderade och dekorerade med knappar/pärlor/tofsar etc. Nu skulle jag gärna vilja få tag på fler. Är det någon som vet var man kan köpa något liknande i Sverige? Sy själv orkar/hinner jag defintivt inte, i alla fall inte just nu. De gardiner jag har köpte jag i min "favvoaffär" La Maisonnée som ligger på 6, Rue de la Filaterie i Cluny, men det är liiiite väl långt dit och de har ingen webshop.
Bilden är väldigt mörk och trist men klicka på den så ser ni bättre vad jag menar!

Franska hus kontra svenska

Jag läste idag i en inredningstidskrift om ett par som till sommaren tänker täta fönstren i sitt franska hus. Hoppas bara att de vet vad de gör! Det kan man inte direkt säga att vi gjorde när vi flyttade ner. Vi skrattade åt fransmännen och deras "dörrkorvar" (långa, smala "kuddar" som stoppas under ytterdörrarna för att förhindra draget) och under den andra julen, när det var verkligt kallt, tätade vi ordentligt på svenskt vis med fönsterlister etc och kände oss riktigt duktiga.

Men hur dum kan man bli! Nästa vår möttes vi av ett hem där möglet växte på möblerna! På matsalsbordet växte en äcklig vit massa! Vi hade täppt till all naturlig ventilation! Ett gammalt franskt stenhus är en sak och ett svensk trähus är något annat. Vi fick tvätta allt, precis allt (!) med klorin (eau de javel heter det i Frankrike) och slet sedan bort alla tätninglister vi satt dit. Efter det hade vi aldrig några problem med det mer.

Möbler - del 1

De flesta av våra möbler kom med hem från Frankrike. Inte kunde jag lämna kvar alla saker vi samlat på oss genom åren! Mångt och mycket kom dessutom med ner till Frankrike i det första flyttlasset från Sverige för nästan tjugo år sedan och det var självklart att det skulle med hem igen. Så här såg det ut i vårt sovrum då och så här ser det ut nu.

Samma gamla säng som vi en gång hittade i ett uthus hos vår lokale "brocanteur" finns nu på plats i Skåne. Lite piffande i sovrummet behövs innan jag är nöjd (funderar på att ordna med någon sorts sänghimmel och sängborden skall bytas ut) men det brinner inte i knutarna. Sängen kommer inte att målas vit, det skulle inte falla mig in. Så här ser möbler ut på landet i Frankrike!

Åter från England

Nu är vi hemma igen efter en härlig påsk. Jag har ont i axlarna, käkarna och i tårna efter att ha spänt samtliga vid varje bilresa - men vi överlevde! Bilresorna var minst sagt en pärs. Inte mindes jag att vägarna är så smala i just Lake District och jag har ju ändå tillbringat väldigt mycket tid i Storbritannien och borde veta. Förmodligen beror det på att "alla" numera har en jeep eller en stor bred Mercedes. Å andra sidan mötte vi bussar och lastbilar precis överallt på vägar där det inte gick att möta en normal personbil men så har det väl alltid varit. Usch och tvi och vad glad jag är över att vara hemma på normalbreda vägar igen (och då skall ni komma ihåg att det minst sagt var trångt på byvägarna i södra Bourgogne ibland så vi borde vara varna). Hade vi bara haft en vänsterstyrd bil hade det förstås varit bättre ...

Våren var i alla fall långt kommen och lammen var hur söta som helst. Ett hittade vi i granngårdens trädgård, det var alldeles nyfött och navelsträngen hängde fortfarande ut ur mamman, något som fascinerade barnen.

Vad jag inte visste var att påsk-/pingstliljor växer vilda på de brittiska öarna. Vid påsktid har jag bara varit i London och andra stora städer och aldrig sett alla dessa fält av mer eller mindre vilda påskliljor tidigare. Fullständigt fantastiskt!

Inte var det mycket vi kunde få med hem men en del prylar (och roliga skyltar) fick vi rum med. Mer om detta senare.

Är det förresten någon som vet vad den här växten heter? På håll såg det ut som om det var rosor som blommade men det var det inte och inte heller rhododendron. Jag vet visserligen inte ett dugg om växter men den här, som blommar så överdådigt i april, har jag aldrig stött på tidigare det är jag ganska säker på.

En riktigt Glad Påsk!

Nu drar vi till England på påsklov. Hoppas Påsken blir riktigt fin för er alla. Själva ser vi fram emot många långa promenader, goda middagar och vackra vyer i Lake District, Cumbria. På återseende!

Mon marché aux puces

När andra går på loppis går jag ner i källaren, där har jag min egen marché aux puces. Jag begriper inte hur jag kunnat samla på mig så mycket prylar - och dessutom glömma av det! Men det är klart, när man har några år på nacken, är en obotlig samlare och dessutom ärvt hela bohaget efter ett antal gamla släktingar så blir det mycket som samlas. Det värsta är bara att komma åt att gräva fram det man skall ha/tror sig ha. I förra veckan dök i alla fall en påse med fullkomliga mängder av gamla tändsticksbuntar upp. Rätt dekorativa tycker jag. Jag tror jag skall låta dem ligga framme på ett bra ställe någonstans och påminna mig om min farfar, farmor, mormor, farfarsfar med flera som alla, i alla fall tidvis, var tändsticksarbetare.