söndag 28 februari 2010

Xynthia


Det är i sådana här lägen jag är glad att vi inte längre har något hus i Frankrike att oroa oss över. Så väl jag minns alla ångestnätter när stormarna vräkte in över Frankrike och jag inte kunde sova för att jag inte visste hur huset mådde. Fanns vårt hem ens kvar!

I september 1992 drog en förfärlig storm in över Frankrike och skapade förödelse överallt. Jag minns fortfarande ångesten och skräcken hos oss som var relativt nyblivna husägare. Visst, vi ringde grannar och vänner och fick till svar att huset mådde bra. Vaison-la-Romaine och andra översvämningsdrabbade ställen låg långt ifrån vårt hus, men oroliga var vi - i alla fall jag!

Visst oroar vi oss för huset i Skåne också, men det är ändå lite närmre hem och lättare att kolla upp!

tisdag 23 februari 2010

Nu räcker det!

Nähä, nu är jag trött på all snön och på allt det vita utanför fönstren. I Skåne satt vi insnöade i tre dygn med snö upp till fönsterkarmarna och bilen som en stor snöboll 100 meter från huset, närmare gick det inte att komma. Enda utbrytningsförsöket vi gjorde var när maken och jag gav oss ut på en livräddningsaktion en bit bortom vår stengärdsgård för där hade grannens svarta cockerspaniel frusit fast i snön. Vi kunde gräva loss hunden och fick in honom i huset tillslut men det hela var ganska dramatiskt. Vilken tur att han inte var vit han också, då hade vi garanterat inte sett honom och ignorerat skallen som bara blev svagare och svagare!


Nej, nu har jag "ögon känsliga för grönt" (för att citera Barbro Hörberg) och längtar efter våren!

måndag 15 februari 2010

Alla hjärtans dag



Åter efter ett längre avbrott. Förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver så att jag hinner skriva lite oftare. Det är inte roligt när det är jobb hela dygnet!

Firande ni Alla hjärtans dag igår? Jag har förstått att det blivit väldigt stort och en viktig dag att fira. Barnen tar det här på största allvar och 10-åringen hade handlat ett fin hjärta till sin pappa och ritat ett till mig. Min käre make lyckades äntligen hitta nattlinnet jag skulle fått i julklapp och som han gömt så väl att han inte kunde finna det, vare sig till jul eller födelsedag, så även jag blev uppvaktad. Själv är jag en sopa på sånt här så det enda barnen fick var dubbelveckopeng, men det verkade inte vara så dumt det heller ;-). Min käre make fick ingenting, men jag tror inte han brydde sig så mycket, han var så snuvig att han struntade i det mesta.

På onsdag bär det av ner till Skåne igen för ett minisportlov på landet! Det skall bli så skönt men jag måste erkänna att jag är liiiite nervös för hur huset har klarat sig utan oss under drygt 5 veckor. Snön ligger ca halvmeterdjup på gärdena berättade grannen.